Tankar om tiden

Om tiden är lite relativ, enligt Einsteins relativitetsteori, så kan den väl vara mer relativ, till och med nästan oändligt relativ. Och kan den vara nästan oändligt relativ, så kan man väl säga att den inte existerar över huvud taget.

Den relativa tiden kan ha vilket värde som helst i en formel, och då kan man ju lika gärna utesluta den, eller ge den värdet noll. Eller ett värde så nära noll, att det i praktiken blir ”noll-tid”.

Tiden finns alltså inte, förutom i den skenbara linjära verklighet vi upplever i våra huvuden.

Och om tiden inte fungerar linjärt så går det väl att ”böja tiden” och uppleva vilket ögonblick som helst nu. I själva verket verkar allt vara ett gigantiskt NU som vi upplever på olika ställen.

I en tidlös värld finns det ju inga avstånd heller – det tar ingen tid att förflytta något – alltså finns allt HÄR och nu, samtidigt.

Och om tiden inte existerar så bör väl den dimension vi lever i vara oändlig.

Har jag fel?